Per Jönsson skrev en debattartikel i SVT Opinion 21 september 2015.
Här är vårt kritiska svar:
Per Jönsson hävdar att omvärlden bör liera sig med Assadregimen för att bekämpa IS. Det är en märklig ståndpunkt som Per Jönsson torgför och som saknar stöd i omvärlden.
Hans analys bygger på en falsk motsättning. Att omvärlden måste välja mellan Assadregimen och IS, men vi behöver inte välja mellan pest och kolera. Vi kan välja att bekämpa båda sjukdomarna. Både Assadregimen och IS kan bekämpas.
Per Jönsson kan gå ned på Stockholms centralstation och fråga flyktingarna om de tycker att Al-Assad är mer eller mindre ond än IS. Och om det man ska välja att bekämpa IS istället för Al-Assad, så att han kan fortsätta att bomba civilbefolkningen i de regim- eller IS-befriade områden. Det självklara är att båda är onda men Al-Assad är värst. Att Al-Assad har överlägset dödat flest, bombat mest och fängslat och torterat mest. Per Jönssons analys och ställningstagande är utifrån detta häpnadsväckande.
Syrienexperten Aron Lund sa förra veckan: “Regimen är inget alternativ … även om omvärlden plötsligt skulle säga: men okej! låt Assad vinna, så är det svårt att tänka sig att Assad skulle kunna ta tillbaka ta alla de områden han har förlorat, han har han har för lite folk, för lite pengar, staten är för trasig, han har förlorat för mycket legimitet, för mycket blod har flutit.”
Det hör också till saken att Assadregimen inte har ägnat någon större ansträngning åt att bekämpa IS, utan regimen förhåller sig relativt passiva till IS. Det är områden som är befriade från IS och Al-Assad som främst bombas. Och IS har ägnat sig främst åt att bekämpa andra oppositionella grupper. IS och Assadregimen kan ses som strategiska partners i att säkerställa att olika former av diktatur kan fortsätta förtrycka Syriens folk.
Den brittiske utrikesministern sade den 9 september att regimen kan vara en del i en syrisk nationell enhetsregering, men han uttalade sig tydligt om Al-Assads framtid: ”He cannot be part of Syria’s future” och att man inte ska samarbeta med regimen för att bekämpa IS. Den brittiska premiärministern James Cameron var lika tydlig: “Assad has to go, Isil has to go. ”
Med andra ord en syrisk nationell enhetsregering är en lösning för att Assadregimens krig mot folket upphör. Och att regeringsstrukturerna behålls intakta för till exempel att kunna bekämpa IS. Att Al-Assad eventuellt skulle medverka i en övergångsregering är snarare en idé för att säkerställa att det syriska samhället inte kollapsar i total anarki på grund av att Assadregimen träder tillbaka, att regimens resurser till exempel i form av vapen kontrolleras av en ny regering och att landet inte styckas upp i olika mini-stater.
Att världssamfundet efter fyra års passivitet skulle välja att stödja Assadregimen mot IS skulle vara dråpslaget mot den syriska befolkningen. De har år efter år efterfrågat varför inte världssamfundet gör någonting mot Assadregimen; varför världen tillåter regimens massdödande? Skulle lösningen på deras problem och lidande vara att världssamfundet stödjer och samverkar med Assadregimen? Det självklara valet är att samtidigt bekämpa Assadregimen och IS.
Oskar Rosén
Ordförande
Föreningen Syrien Sverige
Syrien i Fokus 